Lin - en av människans eviga följeslagare
Redan under stenåldern kunde människor i Europa bereda lin, även om det mesta tycks ha använts till nyttoting som rep, fisknät och liknande. Klädmodet var inte så utvecklat på den tiden. Bordsduken, för att inte tala om servetten, hade knappast någon kommit att tänka på.

I det gamla Egypten började människor klä sig i vackra och svala linnekläder. Linne var det enda tillåtna materialet i prästdräkterna och mumierna sveptes i fina linnebindlar, av vilka många fortfarande finns bevarade. Från Egypten spreds sig kunskapen över Babylon, som under forntiden var centrum för "linneindustrin", via Grekland till det romerska imperiet och vidare upp över Europa. I det romerska riket fanns under antiken stora linspinnerier i bl.a. Ravenna och Vienne som stod under noggrann kontroll av "procuratores linificiorum", vilket säger en del om den betydelse man tillmätte materialet. I Sverige har vi kunnat bereda lin åtminstone sedan bronsåldern.

Långt in på 1500-talet spann man linet på en slända, ett behändigt redskap, som man fortfarande kan se orientaliska kvinnor behärska med virtousitet. Omkring 1530 kom spinnrocken och satte ytterligare fart på lintillverkningen. Linhanteringen var länge ett hantverk. Då maskinerna kom i slutet av 1700-talet kom också linets värste konkurrent -bomullen. Bättre maskiner kom, vilka också var lämpliga för linneindustrin. År 1805 konstruerade Joseph Marie Jacquard sin epokgörande maskin för mönstervävning, vilket bland annat gav den gamla, fina damastvävningen nya möjligheter.

Linet har mött svår konkurrens från enklare och billigare material och mer än en gång har man trott att det skulle försvinna helt. Linets kvalitet och skönhetsvärde har till slut övervunnit alla "nymodigheter", inklusive senare års syntetfibrer. Nu tycks linet gå en ny storhetstid till mötes - i en värld på väg tillbaka mot kvalitetstänkande och vackra ting. Lin är ett oöverträffat material - i skickliga yrkeshänder.